Fredags-paranoia

Published October 12, 2012

Idag var en ganska märklig dag. Allt kändes som om det gick i slow-motion och som om jag nästan kunde betrakta mig själv ovanifrån. Flummigt? Ja. Har jag rökt på eller använt mig av andra tvivelaktiga substanser? Nej. Kan bero på allvarlig sömnbrist, i kombination med stress över saker och ting som jag inte tänker gå in på här.

Lillskruttis är sjuk och fick stanna hemma. Jag var helt okej trots tröttheten, men vid 2 fick jag migrän och blev helt utslagen. Kändes som om jag hade blivit överkörd av en bulldozer. Två gånger. Lade mig och sov bredvid Jay i två timmar. Vaknade, hade ont, tog lite piller och väntade ut fanskapet. Tog en runda ner till Willy’s och handlade. Hamnade i en kassakö from hell. Note to self: handla aldrig på en fredagseftermiddag, såvida du inte har någon sorts sjuk förkärlek för kassaköer. Jag vet att jag har barn, så jag borde egentligen inte säga detta, men fy fasen så störigt med gråtande och gnällande ungar som skriker efter fredagsgottis i en smockfull affär… PUH! I survived

På väg upp träffade jag på en granne som hojtade tvärs över gården: “Rolig hemsida du har!” (Till dem som fortfarande säger hemsida istället för blogg – I salute you!).
Det som dock kändes lite mysko var att det kom så nära inpå mig. Jag är medveten om att det jag skriver är till full beskådan för alla som äger en dator och råkar surfa in här, och jag uppskattar att ni tar er tid och kommer med feedback. Men jag känner inte er personligen och kan på så sätt distansera mig till det jag skriver. Jag blev dock lite smått paranoid när jag fick reda på att mina grannar läser bloggen. Blir ju väldigt personlig i vissa inlägg. Men tack, kära granne, för de fina orden Det uppskattas!