Vardag
Jay
Friday!
Fredag – skräckdagen. Det hemska tandläkarbesöket som vi (läs: jag) var så nervösa inför gick hur bra som helst. Jay fick en lugnande medicin innan, och det skulle ta ca 20 minuter innan den skulle börja verka. Vi satt och väntade, och jag blev mer och mer orolig eftersom han var helt opåverkad av medicinen. Hemska skräckbilder från förra besöket flashade förbi i huvudet på mig. Men när vi skulle resa på oss och gå in till tandis så märktes det att han började bli lite lullig. När han väl låg i tandläkarstolen så började han babbla en massa nonsens om elefanter och skratta och ställa tusen frågor till tandläkaren. Det var så roligt att se, han var hur underhållande som helst, fick oss alla att skratta. Själva ingreppet gick snabbt och smärtfritt. Hon hade gett honom dubbla doser bedövning.
Efteråt fick vi vänta en timme. De ville se att medicin avtog som den skulle. Det gjorde den, men innan dess spelade jag in honom så att han kunde titta sen, och se hur rolig han var. Vid ett tillfälle blev han helt tyst, satte handen på sin näsa och sa: “Mamma, min näsa växer… jag kan känna det…” På väg upp till oss köpte vi med oss thai mat, glass och lite annat gott. Och ja, jag kan se ironin i att gå direkt från tandläkaren till godisaffären. Godiset var dock till mig, inte Jay. Och glassen rekommenderade tandis, i bedövande syfte. Nu mår Jay bra, han ligger här brevid mig och kollar på film, och är helt återställd. Vi ska bara ta det lugnt idag och mysa. Jag är i vilket fall som helst trött som satan och vill inget annat än att dega i soffan idag.
Ha en fin fredag, så hörs vi sen.

Spöken…?
Sitter och tittar på filmen med Jay när vi helt plötsligt hör en massa dunsar och knackningar från hallen. Jay blev rädd, vilket inte hjälptes alls av den läskiga filmmusiken. Jag gick upp, med Jay strax bakom mig och när vi kommit till hallen hittade vi… inget. Var väl grannarna, antar jag. Men jag utesluter inget. I natt sover jag med ena ögat öppet.
P.S. Det blev naturligtvis den filmen Jay ville se. Surprise, surprise…
Donuts!
Hemma nu! Jag och Jay har hunnit äta, och nu ligger han utsträckt på soffan och kollar på tecknat. Själv sitter jag och fryser. Jag är definivt inte gjord för svenskt klimat. Det är inte mycket jag begär… ynka 23 grader duger. Jag gillar verkligen inte att gå omkring med en massa kläder på mig. Aja, you can’t have it all. Vi slipper i alla fall tsunamis och tornados.
Nu blir det donuts och cider, och på väg till köket måste jag gå förbi hallen där mina nya löparskor står och hånar mig. “Är de där donutsen verkligen en bra idé, Tina…?” Bara för det ska jag äta två. That’s gangsta. Har för övrigt inte sprungit på ca 2 veckor, men nu är ryggen bra igen, så från och med måndag nästa vecka börjar jag igen.
Senare ikväll blir det film med Jay. Han har ju ingen skola imorgon, han får överhuvudtaget inte alls vara aktiv efter tandläkarbesöket då den lugnande medicinen han kommer att få är väldigt stark. Så vi ska mysa ikväll, och bara ta det lugnt imorgon. Han vill se The Incredible Hulk. Jag vill se Captain America. Undrar vem som vinner kampen om fjärrkontrollen. Jag uppdaterar senare.
Men först fika och ett par avsnitt av Modern Family.
Zzzzz….
Hej hej, har ni haft en bra morgon? Själv är jag seg och trött. Sov knappt något alls i natt. Mina ögon kliar och svider trots pollenmedicin. Längtar efter jordgubbar och cider.
Är stressad över Jays tandläkarbesök imorgon. Bland det värsta man kan uppleva är att se sitt barn ha ont. Visst, det är “bara” ett tandläkarbesök, och visst, det går relativt fort. Det finns barn som tyvärr går igenom mycket värre smärta dagligen. Men ändå… Han är ju min lilla baby
Som jag skrev om här har jag opererats tidigare. Hade en jättecellstumör i handen. Efter operationen varnade läkarna mig för att tumören med största sannolikhet skulle dyka upp igen, troligtvis på samma ställe. Nu verkar det som om den har återuppstått. Har haft ont ett bra tag nu, och varit stel i handen. Får ringa och boka läkartid imorgon bitti. (För att klargöra: det var alltså ingen elakartad tumör).
Nu ska jag överdosera på kaffe, hörs senare.
Helgdag!
Grattis Sverige på Nationaldagen! Finns det överhuvudtaget någon som firar denna dagen? Kunde inte bry mig mindre om denna högtid. Fast det är i och för sig skönt och välkommet med helgdag mitt i veckan. Hade hoppats på att få sova ut ordentligt. Men den som hoppas på för mycket… you know the rest. Har varit vaken sen 5 någonting.
Nu är vi hemma sedan en timme tillbaka. Vi har ätit, och Jay kollar på någon superhjältefilm. Annars har vi varit ute ända sen lunch. En tur till McDonald’s blev det (deras jordgubbs- och vaniljpaj – my god, som att äta en liten bit av himlen!), samt en låååång runda runt Kirseberg och Värnhem. Ska fixa till en stor kopp cappuccino och läsa en stund. Men först blir det lite bilder som vi tog på vår promenad.
När du får barn är ditt liv SLUT!
Tyvärr verkar många ha den inställningen, både folk som ännu inte har fått barn och de som redan har det.
Därför ska jag nu göra en lista på saker som man inte kan göra längre och nöjen som man får ge upp när man väljer att skaffa barn:
1. INGET!!!
2. …
3. …
Vissa saker får av olika anledningar VÄNTA tills barnet blir lite äldre, men jag är av den åsikten att föräldraskap inte behöver hindra dig överhuvudtaget från att leva ditt liv fullt ut. Dina barn blir automatiskt en del av ditt liv. Folk som inte fått barn ännu verkar tro att man får ge upp väldigt mycket. Jag har inte gett upp något. (Nu skriver jag utifrån mitt eget perspektiv. Jag har 1 barn som dessutom hunnit bli 8 år redan. Jag är fullt medveten om att det är oerhört mycket svårare, både av praktiska skäl och p.g.a. stress, att organisera saker när man har 3 eller 4 barn).
Vissa saker förändras säkerligen, men gör de inte det ändå (oavsett om man har barn eller ej) i takt med att man blir äldre och börjar omprioritera vissa saker?
Folk verkar tro att man bl.a. inte kan resa och/eller gå ut sent och dansa/festa. Visst kan man det. Bara inte lika frekvent som tidigare. (Återigen talar jag utifrån eget perspektiv – har man ingen släkting som man litar på så kan det vara extremt svårt att lämna ifrån sig barnet till en betald barnvakt. Det hade jag personligen aldrig själv kunnat tänka mig att göra).
Det är inget fel i att då och då lämna barnet hos mor/farföräldrarna och gå ut en kväll och leva vuxenliv. Tvärtom kan det vara rentav nyttigt för ens välbefinnande. Man kopplar bort vardagsstress och får förnyade krafter av att göra något enbart för sig själv eller tillsammans med sin partner. Det behöver inte vara att gå ut och stanna ute hela natten. Det kan lika gärna vara en avkopplande SPA-kväll med tjejkompisarna, eller vad det nu är man föredrar. Det gör dig absolut inte till en dålig förälder för att du då och då behöver lite vuxentid.
Likadant är det med resor. Visst, man kanske inte tar med en 3-månadersbaby på äventyrsresa i Bali eller åker och volontärjobbar i ett krigsdrabbat område, men det finns så många andra ställen som det går bra att resa till, även med små barn. Som sagt, vissa saker får vänta ett tag, men ditt barn kommer inte att vara en liten bebis för alltid.
Många klagar på att man inte kommer att ha tid för att gå och träna, träffa vänner etc, när man får barn. Ursäkter, ursäkter… skyll inte på barnet för att du är för lat och inte orkar träna. Det finns många sporter/aktiviteter som man kan ta med sitt barn på. Många gym erbjuder barnpassning. De flesta av mina vänner med barn lever aktiva, sociala liv och tar helt enkelt med barnet till träning/aktiviteter. Låt barnet bli en del av din fritid. Låt barnet lära känna en annan sida av dig, inte bara den stressade mamman/pappan de ser till vardags. Ta för dig av livet och visa barnet att du inte bara är förälder utan även en individ med egna intressen och drömmar.
Ta med barnet när du träffar vänner. (Har dina vänner också barn så underhåller de i stort sett sig själva). Det finns barnvagnsbio och barnvagnscaféer och allt möjligt barnvagnsvänligt, för dem med riktigt små barn. Som sagt, vissa saker får vänta, men det betyder inte att man måste utesluta dem. Min son har redan hunnit bli 8 år, och jag känner inte att han hindrar mig från att göra något. Tvärtom, han gör saker så mycket roligare och berikar mitt liv på så många olika sätt. När jag tränar så peppar han mig: “Kom igen nu, mami! Man ska aldrig ge upp!”. En vanlig, enkel promenad blir till ett äventyr där man letar efter zombies och vampyrer. En tråkig matinköpsrunda blir till en tävling om vem som kan hitta en speciell sorts ketchup eller marmelad snabbast. Att laga middag blir till dans och sång. Kom ihåg – din vardag blir vad du gör den till. Skratta mycket. Försök att ha roligt även när du utför vardagliga sysslor.
Jag är inte överoptimistisk. Jag förstår att det kan vara svårt att vara positiv 24/7, även om man försöker för barnens skull. Det kan vara av personliga anledningar, problem på jobbet, kärleksbekymmer etc. Det kan då vara svårt att inte låta irritationen gå ut över barnet. Men när ditt barn kryper upp i knät på dig och säger: “Mami, jag älskar dig”, så finns det INGET som är så svårt att det är oövervinnerligt.
Mitt syfte med detta inlägg är naturligtvis inte att få folk att börja producera bebisar åt höger och vänster. Jag ville bara ge er en bild av min vardag. Jag vill att folk ska sluta tycka synd om småbarnsföräldrar, i synnerhet ensamstående (unga) mammor. Det finns en negativitet runt detta som är svår att komma ifrån. Det räcker med att man som mamma håller sig välvårdad och snygg och har på sig ett par höga klackar och tighta jeans för att de andra mammorna på skolan/dagiset ska rynka på näsan åt en. Varför? Till och med sin kvinnlighet förväntas man ge upp när man får barn, och foga sig efter vissa regler för hur en mamma “bör” se ut/vara.
Jag skrev som sagt detta från min egen synvinkel. Är man helt ensam och ska fostra 3 barn så är det oerhört mycket svårare än exempelvis min situation. Jag har haft tur som har fått hjälp av mina föräldrar när det verkligen har krisat. Var aldrig rädd för att be om hjälp! Det är inte meningen att man ska klara av allt i livet helt själv. Du kanske har en god vän som också har barn som du kan be om hjälp. Det finns även kontaktpersoner man kan vända sig till för hjälp och avlastning i vardagen.
Det finns dock vissa saker som man bör tänka på. Att använda ett vårdat språk är en av dessa saker. Barn tar efter ens beteende. Men det kanske man bör tänka på även för sin egen skull, om inte för barnens. Att infoga “fan”, “jävla” och “helvete” i var och varannan mening gör bara att man låter obildad.
Rökning är en annan av dessa saker. Röker du så är det ett perfekt tillfälle att försöka sluta när du skaffar barn. Jag behöver väl inte gå in på alla risker med passiv rökning…
Det finns delade meningar om alkoholkonsumtion i hemmet. Själv är jag uppfostrad i ett hem där alkohol var nästintill en obefintlig faktor. Mina föräldrar skålade i champagne på nyårsafton och det var i stort sett de enda gångerna jag såg dem dricka. Någon gång hände det att pappa tog en öl, men även det var sällan. Det är så jag uppfostrar min son. Vissa menar att nolltolerans när det gäller alkohol kan få motsatt effekt, men jag talar ifrån egen erfarenhet när jag säger att jag inte håller med. Det är upp till var och en att avgöra hur man ska ta ställning i den frågan. Jag tror dock att vi alla är överens om att man ska dricka måttligt inför barnet.
Jag avslutar med det som kanske är viktigast av allt. Ta del av dina barns liv och intressen på samma sätt som du låter dem ta del av dina intressen. Bli involverad. Stöd deras kreativitet.
Ställer du aldrig frågor till ditt barn om de små, vardagliga sakerna så kommer barnet aldrig att berätta för dig om de stora händelserna i hans/hennes liv.
Glasögon…? :-(
Hej fina människor! Har ni en fin förmiddag? Ska snart äta lunch (haha, det slog mig att hälften av alla gånger jag skriver så är mat med i bilden), men hinner med att skriva lite snabbt först.
Vilket är bäst, glasögon eller linser? Vet ni? Jag har egentligen glasögon (gamla, som jag inte använder), men måste “uppdatera” dessa, så att jag får rätt styrka på dem. Börjar bli lite pinsamt att inte känna igen folk som hälsar på mig från andra sidan gatan. Man måste i princip befinna sig någon meter ifrån mig för att jag ska kunna urskilja ansiktet tydligt. Har något riktigt konstigt synfel. Kommer ihåg när jag var hos ögonspecialisten när jag var runt 11-12 (tror jag) och han hade ett annorlunda sätt att förklara det på: “Jo, nu är det så att ditt ena öga inte är korrekt inkopplat till din hjärna”. Ehh… ok. Har dock inte använt glasögon sen dess, och om jag känner mig själv rätt så kommer jag bara låta de nya ligga och skräpa… så är det verkligen lönt? Har aldrig kunnat vänja mig vid känslan av att ha något på ansiktet. Kanske lika bra med linser? Det är dock uteslutet så länge det är pollentider, får vänta till hösten. Någon som vet vilka linser som är bäst?

Food-time!
Hej hej, har ni haft en fin dag? Själv springer jag mellan köket och vardagsrummet, håller på att grilla kyckling och laga potatiskroketter, samt hacka sallad. Mums! Amel Larrieux i högtalarna och goda dofter från spisen. Vem har sagt att matlagning behöver vara tråkigt… Jay har gjort klart läxorna och spelar lite Playstation nu. Jag är sååå trött, ska bli skönt att få slänga sig ner i sängen senare.
Blev ingen choklad för min del tidigare, inte någon ny bok heller. Hann inte Har sprungit runt som en stucken gris hela dagen idag. Hade inte tid att sätta mig ner och skriva förrän nu. Nu är frågan… orkar man ta sig ner till Coop efter maten? Fördelen med att bo mitt i stan är ju att man har nära till precis allt. Vi ska i alla fall käka här nu, skriver mer sen.
Chocolate :-)
Hej alla fina!
Vaknade av att jag tänkte på choklad – skumt, jag vet… Så nu har jag velat äta choklad sen 6 på morgonen, och tyvärr fanns det inget sådant hemma hos mig. Vit Toblerone, my god, så gott. Är det någon som vet var man kan hitta vit Toblerone??? Har frågat nere på Coop, men de hade bara den vanliga Eller Noblesse, mintchokladsmak, mmm… snart är det lunch och då ska det fanimej inhandlas 3 kg choklad!
Fortfarande grått och trist ute. Mother Nature förtjänar en omgång. Inte konstigt att folk i detta landet är buttra och bittra. GIVE US SOME SUN, DAMMIT!!!
Skriver mer sen, när jag har tid, ska äta nu, chokladshoppa samt hitta en bok – alla mina här hemma är utlästa och jag känner mig smått handikappad utan litteratur.
Forgive me for what I’m about to post now! Är man beroende så är man!