Så är det…

Jay är på kalas och jag är hemma. Har en stund för mig själv vilket inte händer alltför ofta. Jag är nästan alltid med någon. Jay eller vän eller granne eller någon syster. Tänkte ta tillfället i akt och städa undan, men jag är för rastlös, hur nu det går ihop. Eller så är det mitt (lata) undermedvetna som viskar: “Städa?! Vad är det för trams… ”

Jag tänker alldeles för mycket och alldeles för intensivt. När man är med någon går det att undvika men nu har jag bara mig själv att underhålla och då är det svårare.

Från en sak till en annan.

När jag någon gång går in och läser någons blogg så är det oftast för att personen bakom bloggen skriver på ett inlevelsefullt sätt. Oftast föredrar jag bloggar/forum som inriktar sig på något specifikt ämne men ibland läser jag även vardagsbloggar. Man kan ta en vardaglig nonsens händelse och skriva om den på ett underhållande sätt. Jag gillar helt enkelt bloggar med kvalité, där man kan se att personen bakom bloggen har lagt ner lite tanke och känsla på sin sida.

Själv föredrar jag att spara skrivtillfällena till när jag verkligen känner mig inspirerad, känner att jag har något att säga. Visst kan jag i detalj beskriva vad jag gjorde under dagen eller vilken mat jag lagade samt lägga upp massa matbilder. Men hur intressant är det efter ett tag? Har ni förresten sett spaghetti och köttfärssås i närbild? Inte en vacker syn. Visst tycker jag om att blanda upp det lite, vardag med allvarligare ämnen. Men jag vill inte logga in här och skriva bara för att.
Så om ni undrar varför jag inte uppdaterar lika ofta som tidigare så är det en av anledningarna.

Jag önskar er alla en underbar fredag kväll.

Share