Funderingar
Bus-pants!
God morgon alla fina! Sitter i skrivande stund på bussen efter att ha lämnat av Jay på skolan. Ni som kollar på The Big Bang Theory har säkert sett avsnittet där Sheldon tar på sig sina “bus pants” när han är tvungen att ta bussen, eftersom han tycker att bussarna är smutsiga. Jag förstår honom till fullo. Fy fan, alltså. Vartannat säte är inkletat med någon sorts gegga som jag inte ens vågar gissa mig på vad det är… uuähh!
Jay var jätterolig när jag väckte honom i morse. Nuförtiden är det ju fortfarande mörkt när man vaknar. Jag sa: “Gubben, dags att vakna.” Han öppnade ögonen halvt om halvt, kisade runt lite och sa med jättelullig och superförvånad röst: “Mitt i natten?!?” Tog ett tag innan han förstod att det faktiskt var morgon.
Ni får ha en fin förmiddag så hörs vi sen. Ciao!
Födelsedagsplanering
Fick lite småpanik när min mor ringde och frågade hur jag har tänkt göra på Jays födelsedag. Det är ju redan oktober! Min lillskrutt fyller år om lite mer än en vecka och det är hög tid att börja ordna allt. Förra året gick vi all in på Leo’s lekland, så det blir väl inte en repris på det i år. Kanske kalas hemma? Har läst någonstans att man kan ordna en kombination av kalas/inspelning. Går då till så att barnen får spela in i studio och får en cd med sig hem med låten de spelat in. Kan ju vara ett kul alternativ till standardkalaset? (Får en känsla av att jag hade haft mer kul i studion än barnen, hehe…) Blir dock alltid två kalas, först med familjen och sedan med kompisarna. Ungar nuförtiden är bortskämda… ♥
Jehovas vittnen
God eftermiddag, fina! Ber inte om ursäkt för dålig uppdatering (har ett liv utöver bloggen… duuhhh…) men ger en liten förklaring. Har nämligen haft sjukt mycket att göra idag. Har varit stressad, trött och kinkig (kan man vara kinkig när man är vuxen?). Nu är vi hemma och har ätit en måltid som skulle ha kunnat mätta hela Skåneland.
När vi satt och åt idag ringde det på dörren. Nu har vi ju portkod och hela fadderullan, men nu ringde det på… wait for it, wait for it… YTTERDÖRREN! Det var en liten tant med en massa broschyrer som skulle omvända mig till att bli ett vittne. Och inget vittne som helst heller, utan ett Jehovas sådant. Jag har väldigt svårt för folk som försöker påtvinga andra sin religion, oavsett vilken religion det handlar om. Det är, enligt min åsikt, något som man bör ha friheten att få välja själv, och vaknar man en dag och känner att man verkligen vill bli ett Jehovas vittne (eller vad det nu kan vara), då bör man ha möjligheten att själv få ta kontakt med någon från deras “organisation”.
MEN… kommer man och ringer på min dörr när jag äter så är man ute på extremt tunn is. Under inga omständigheter kommer man emellan mig och min mat. Jag lät tanten hållas ett tag, och medan hon pratade kunde jag se den. Jag såg the crazy glow i hennes ögon. Ni vet den blicken som bara riktigt besatta eller riktigt höga människor får. (Här måste jag infoga att detta är andra gången tanten varit här, sist avvisade jag henne redan genom porttelefonen). Eftersom jag var trevlig mot henne sist så orkade jag inte spilla onödig energi på henne idag, utan bad henne att inte kontakta mig igen. Tanten blev nog lite rädd… antar att jag hade lite crazy glow i ögonen själv – hon hade ju trots allt avbrutit min måltid…
På tal om sekter så har jag nyligen läst ut en bok som är skriven av tre före detta medlemmar av Guds barn (även känt som Familjen). Boken skildrar hur dessa tre systrar föddes in i sekten och växte upp i tron om att resten av omvärlden var ond. Läs den! “De oskuldsfulla” heter den, och är skriven av Kristina Jones, Celeste Jones och Juliana Buhring.
Pappor som raggar på lekplatser
Hej igen! Vi är hemkomna efter ett par timmar ute i friska luften (läs: jag höll på att frysa häcken av mig… ). Hade roligt med lillskrutten, som vanligt. Något som dock irriterar mig lite är alla de ensamma pappor som ser lekplatser som ett naturligt ställe att försöka inleda kontakter med det motsatta könet på. Jag har inget alls emot normalt lekplatsprat, de ytliga kontakter som oftast uppstår mellan föräldrar som börjar prata om sina barn, eller vad det nu kan vara. Sånt är bara naturligt. Dessutom hade det varit hur tråkigt som helst om alla bara höll sig för sig själva och stirrade ner i marken. MEN (ja, det finns ett MEN)… så här ligger det till. När jag går till en lekplats med Jay så gör jag det för att jag vill spendera lite kvalitetstid med min son, och inte för att behöva förklara för desperata singelpappor varför jag kommer till lekplatsen själv och hur länge jag har varit singel etc. Dessutom, när jag går och leker med Jay så ser jag (oftast) ut som en luffare, bekväma kläder, sneakers, ligger på 0,5 på sexighets-skalan. Om inte lägre. Män – hur tänker ni? Jisses… Koncentrera er på era ungar och spara raggandet till ett annat tillfälle/plats.
Nu ska här bakas! Men först några bilder på Juliano. Hörs!
Rörsjöparken
Hej alla! Hur har er dag varit? Vi har haft det fint, varit ute mycket och lekt. Efter lunch stack vi ner till Rörsjöparken och lekte, jagade varandra och låtsasbrottades. Jag är sådan att jag struntar fullständigt i vad de andra föräldrarna tycker och tänker om mig, så jag levde mig in i leken till 100 %. Vi lockade fram en del skratt från de andra, både barn och vuxna, som tyckte det såg så roligt ut att de ville vara med och leka. På väg hem stannade Jay upp och kramade mig länge och sa: ”Mami, du är jätterolig!”. Underbare äppelskrutt! Det kändes så bra att se hur glad och full av liv han var idag. Den senaste tiden har ju inte varit lätt för honom, men nu är det som om en stor sten har fallit av hans axlar. Känns otroligt bra att se.
Nu ska jag höja ljudet på musiken och dansa med Jay samtidigt som vi lagar mat! Sen kommer en vän med sin pojke upp hit, ska bli nice att sitta och snacka lite tjejsnack. Hörs sen!
Talk to strangers
Hej alla! Hittade detta roliga budskap uppklistrat på en vägg alldeles i närheten av där jag bor. Tycker fler ska göra så: prata med främlingar, öppna er, skratta! Risken är ju förstås att folk tror att man är smått rubbad, men det finns ju skillnad på att prata och prata. Står du vid busshållsplatsen så är det helt ok att le mot någon och ha en liten konversation. Följer du efter någon klockan tre på natten och babblar osammanhängande så är det ju en annan sak…
Ta vara på dagen och alla tillfällen till mänsklig kontakt. Det finns många ensamma människor därute, många äldre, många rädda (för kontakt). Vem vet – du kanske gör någons dag genom att ge dem ett vänligt ord?
Spiderman
Hej alla fina! Hur har er dag varit? Vår har varit bra, jag och Jay har varit ute och handlat och spelat fotboll nere i parken. Nu ska vi äta middag och sen blir det läxläsning med Jay.
Denna veckan känns det som att hösten har kommit för att stanna. Löven faller och ändrar färg. Det finns en ny kyla i luften som inte fanns där förut, skarpare. Jag är en riktig sommarmänniska, men jag måste medge att det blir vackert ute när det är höst, i alla fall de dagar då solen är framme. Men det jag inte klarar av är kylan. Min kropp är inte gjord för kyla.
Nu blir det mat!
Prioriteringar
Hej! Jag har medvetet valt att fokusera på att få Jay att må så bra som möjligt nu, med tanke på situationen, så därför kanske ni inte ser mig här lika ofta som innan. Jag ska så klart försöka att skriva lite då och då under dagarna, men väljer att spendera så mycket tid med honom som möjligt och göra roliga saker tillsammans. Jag hoppas att ni förstår.
Anyhow, vill bara önska er en trevlig dag, solen skiner och jag tycker att ni ska passa på att le mot så många som möjligt som ni träffar på under dagen. Var lyckliga och ta vara på varje stund. Satt här och tänkte på min skruttis, längtar till eftermiddagen så vi ska ut och spela fotboll och busa. Nu blir det tidig lunch, ha det fint så hörs vi.
“It’s easier to build strong children than to repair broken men”
Jaha… ibland spelar det ingen roll hur mycket man försöker vända en negativ situation till en positiv en, om problemet dyker upp gång på gång. Var tvungen att hämta Jay redan efter lunch i skolan idag. Hans lärare ringde och sa att han var orolig och ledsen. Varför kan jag inte gå in på, men vissa problem har en förmåga att dyka upp oavsett var man befinner sig.
När jag kom till skolan berättade Jay att han hade fått ont i magen och var ledsen. Efter en lång pratstund med hans lärare gick vi hem. Vi tyckte båda att det var bäst om han fick komma hem så fort som möjligt idag och bara ta det lugnt och försöka tänka på annat.
Jag är så otroligt arg. Om någon orsakar problem som enbart påverkar mig så är det en sak. Men när det påverkar min son och får honom att vara stressad, nervös, arg och rädd… då bara svämmar det över av så mycket ilska att jag inte vet vad jag ska göra av den. Min älskade pojke, att han ska vara orolig och ledsen gör så otroligt ont att se. Jag försöker förklara, prata med honom, få honom att tänka på roliga saker. Men jag bär med mig ilskan, och den gör mig stark.
Positive thinking
Hej alla fina! Ni får ursäkta den bristfälliga uppdateringen igår. Det är inte allt jag delar med mig av här på bloggen. Vissa saker tillhör privatlivet (ja, jag har faktiskt ett, haha…) och kan på grund av flera olika anledningar inte nämnas här. Helgen var ganska kaotisk för mig och Jay. Jag kan som sagt inte berätta mer, men han har varit ledsen över saker som har hänt och det är svårt för mig att se. Hans klassföreståndare berättade i morse att han har varit ledsen de senaste dagarna, så hon har pratat med honom och försökt få honom på bättre humör (detta har dock inget med skolan eller kompisar att göra – Jay har jättefina skolkamrater och lärare). Jag är starkare nu än någonsin, så jag tar inte åt mig lika lätt av saker och ting, men det är så otroligt jobbigt att se hur detta påverkar Jay. Barn är underbara, och det enda de ska bekymra sig för är läxor och inget annat.
Humöret har därför inte varit på topp, men vi försöker att ha så roligt vi kan här hemma. I skolan kopplar Jay förhoppningsvis bort en del av det tråkiga som hänt, och leker med sina kompisar, och hemma busar vi och har skoj. Men Jay är nästan nio år gammal, han är otroligt intelligent, han ställer frågor och vill ha svar. Och hur svarar man på vissa frågor? Hur förklarar man för ett barn varför vissa personer är som de är?
Nu lägger jag undan alla negativa tankar och vänder denna veckan mot det bättre. Hörs sen!
