Funderingar
Remember me
Hej, alla ni som inte har lagt er ännu! Själv är jag vampyr och sover knappt, så jag ska kolla på film nu, har jag tänkt mig. Jag har svårt för typiska tjejfilmer (om man får kategorisera…), tycker att de ofta blir lite småtråkiga och likadana. Men eftersom jag på senare tid bara sett en massa tunga och djupa filmer, samt skräckfilmer, så är mitt behov av en bra drama/kärleksfilm ganska stort. Jag är trots allt en kvinna… och i brist på ett eget kärleksliv så får jag väl nöja mig med andras 
Därför gillar jag drama/kärleksfilmer med en twist, där det inte hela filmen igenom är samma sak. Tycker om när det vävs in spänning och action i filmen. Så nu ska jag kolla på “Remember me”, med Robert Pattinson och Pierce Brosnan. Gillar den just för att den har ett oväntat slut (varning: sorgligt – är du känslig så plocka fram näsdukar och grejer…). Såg den när den kom ut med min syster, men nu blir det dags igen. Obs! – Även ni män kan se den, det är inte bara kyssar och gråtande hela filmen igenom 
Ha en fin natt! Kolla trailern!
Lycka
Jag sitter ute och lyssnar på skön musik och njuter av solen och värmen. Samtidigt ser jag min son när han leker med andra barn och tänker på hur otroligt rik jag är. Jag har allt som är värt att ha och är så otroligt lyckligt lottad. Jag önskar att alla, åtminstone någon gång, kunde få uppleva äkta, genuin lycka som jag gör just nu.
Jag är så glad att just han är min, med alla sina egenskaper och sin alldeles unika personlighet. Jag hoppas att han aldrig kommer att förändras, jag hoppas att han kommer fortsätta vara denna kärleksfulle, rolige killen med bus i blicken. Lite otålig av sig, nästan alltid leende. Tävlingsinriktad och drömmande. Ser inga hinder, bara lösningar och mål. Alltid hjälpsam och omtänksam.
Jag fascineras ständigt av alla hans olika karaktärsdrag, hans ansiktsuttryck, hans sätt att kisa med ena ögat när han koncentrerar sig på något. Hur han lyser upp när jag berättar för honom hur stolt jag är över honom. Hur han alltid lyckas få mig att le just när jag behöver det som mest. Min son ♥
Movie night
Hej alla! Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen den senaste tiden. Som jag skrev tidigare så har jag varit trött och oinspirerad, och dessutom bokstavligen bott utomhus den senaste veckan, känns det som. Med undantag för besök hos syrran så har vi varit ute hela dagarna. Gud, vad jag önskar att det var sånt här väder året runt!
Som sagt, vi har varit ute mycket. Lekplatshäng, picknicks, stranden, glasspromenader, etc. Sen har vi också varit förbi hos min syster och spelat basket med henne. Jay börjar bli riktigt duktig på basket nu, han fattar snabbt.
Idag hade jag Jay helt för mig själv (nästan – han hittar alltid kompisar när vi är på lekplatser). Vi hade en fin dag ihop. Normalt sett brukar vi alltid ha någon med oss, vid oss, runtomkring oss. Jay är enda barnet, och jag tänker inte ha fler, så jag försöker kompensera genom att se till att han så ofta som möjligt umgås med kompisar, vänner, grannar etc. Antingen har han någon kompis uppe hos sig, eller så är vi ute på gården och leker med grannbarnen eller så umgås vi med mina vänner som har barn i hans ålder. Men idag var han bara min, äppelskrutten ♥
Det får bli allt för idag. Jag återkommer när hjärnan inte längre ligger på reptilnivå. Nu blir det thai mat, gottis och film. Ha en fin fredagskväll!
Efterbliven insekt…
Hej alla. Jag har, som ni kanske sett, inte alls skrivit mycket sen förra veckan. Har känt mig trött och oinspirerad. Jag har sovit dåligt och tappat aptiten. Det är annars inget rent fysiskt fel med mig, mår i övrigt bra. Och med tanke på att jag både sprungit och tränat borde jag stupa i säng på kvällarna, men inte fasen blir det någon sömn. Inte gnäll, mer en förklaring till varför ni inte sett mig här.
Ser att jag har en hel del läsare från icke svenskspråkiga länder. Och innan ni får panik, NEJ, jag kan inte se vilka ni är, muahaha (evil laugh)… Kul att se att ni tittar in Dock vill jag återigen be om ursäkt för den bristfälliga (milt uttryckt) google translator appen, som gör att jag låter smått efterbliven, med inslag av schizofreni/ADHD/autism. (Obs! Inget illa menat mot personer med dessa tillstånd/sjukdomar). Det är appen… Själv talar jag utmärkt svenska. Ja, jag skryter. Medvetet 
Gangsta.
Hoppas ni fortsätter titta in ändå.
Försöker vara ute så mycket som möjligt nu när det är varmt ute. Jag är som de där irriterande insekterna som dras till ljus och värme… Var ute hela dagen idag. Var trött och inte alls på foto-humör men Jay lyckades få en bild på mig ändå.
Ska äta nu, hörs… förhoppningsvis snart.
Tumblr
Hej hej, kom hem nyss, så det blir bara en snabbis nu. Skriver eventuellt mer senare.
Var hos systern ganska länge idag. Hon gick loss på min Tumblr och pimpade den rejält. Jag har ju haft en Tumblr sida ett tag nu utan att använda den, men enligt syrran är det livsviktigt att ha en sådan. Vet egentligen inte vad jag ska med den till, har redan Facebook, och tycker att det räcker.
Anyhow, nu har hon fixat den åt mig. Återstår fortfarande lite småfix men så fort den är klar ska jag länka till den, så att ni som vill kan följa mig där
Ska äta något nu, hörs kanske sen!
True?
“Mamma, hur gör vuxna när de pussas?”
Hej alla. Jag är traumatiserad. Har precis haft ett långt samtal med Jay.
Jay: Mami… hur gör vuxna när de pussas?
Tina: Ehrm, vad menar du? (Försökte panikslaget vinna tid inför vad jag visste skulle bli en jobbig fortsättning…)
Jay: Ja, när de inte har kläder på sig och pussas och sånt?
Tina: De har kläder på sig. Fullt med kläder. Alltid. (Varpå Jay tittade på mig som om jag inte riktigt hade alla skruvar på rätt plats).
Jay: Meeh neeej, det har de inte ibland ju. Och hur kommer bebisar in i magen?
Tina: Eeehh… alltså… hrm… host, host… det är ju så att… bebisar börjar växa inne i magen och sen ploppar de ut…
Jay (här börjar han prata otåligt och långsamt som om han talar till en idiot): Jaaa, mamma. Men hur kommer de in i magen? Och hur kommer de ut?
Tina (panik, andnöd, astmabesvär): Jo, det är så att det finns bin. Och blommor.
Jay: Mamma… jag frågade om bebisar.
Tina: Mm, alltså… ni kommer att lära er allt sånt här i skolan…
Jay: Ja, men jag vill veta nuuuuu!
Efter ytterligare några dåliga försök till bortförklaringar om storkar, blommor, insekter och troll i skogen fick Jay nog av mitt nervösa pladder och krävde att få veta ALLT. Så jag gav upp och berättade i så neutrala och kliniska drag som möjligt. Han stirrade ett tag på mig, och sakta ändrades hans ansiktsuttryck från nyfiken till äcklad.
Jay: Uuuääähhhh, sååååå äckligt! Fy! Jag ska aldrig bli vuxen! ALDRIG!
Ragga rätt
Blev en kort runda med Jay, plus lite lekplatshäng. Mer orkade jag inte idag, tror jag håller på att få feber nu också 
Innan vi gick upp stannade vi till nere på Coop och handlade lite. Dagen till ära är jag klädd i jeans, en hoodie, Converse och ser allmänt sur och luffig ut. Mår inte bra, så jag orkar inte bry mig idag. Anyhow, märkte att en kille följde efter mig inne i butiken, från brödhyllorna till frysdisken till grönsakerna. Och mycket riktigt, framme vid kassorna börjar han prata med mig och undrar om han kan få mitt nummer.
Till alla män därute: Det finns vissa signaler/tecken som ni måste lära er tyda. Om en kvinna uppenbarligen inte mår bra samt ser allmänt sur och luffig ut, och du dessutom träffar på henne inne på livsmedelsbutiken när hon handlar med sin son… INTE RÄTT TIDPUNKT ATT RAGGA!!! Om din öppningsreplik dessutom är: “Oj, så många tomater du ska ha!” så kan du inte förvänta dig någon större framgång. Och du ska definitivt inte fortsätta spektaklet genom att (efter en stunds awkward silence) ställa följdfrågan: “Jaha, blir det tomatsoppa till middag idag, då?”… 
“Single White Female” – och nej, titeln syftar inte på mig.
Hej fina! Regnmolnen hänger tunga, maten står på spisen och puttrar och jag drömmer mig bort. Efter maten vill jag ut med Jay, bryr mig inte om det så kommer att ösregna. Det är lördag och “sommar” och jag vägrar stanna inne bara för att Moder Natur har PMS.
Efter att jag hade lagt Jay igår skrev jag en stund, och kollade sedan på “Single White Female”. Creepy, creepy. Filmer och musik görs inte som förr. Nu handlar allt om specialeffekter och autotune.
Anyhow, måste återgå till maten innan jag bränner vid något. Hörs!
Myskväll och avundsjuka
Hej alla! Jag och Jay har det så mysigt här, jag har tagit in laptopen i Jays rum och sitter bredvid honom medan han tittar på film. Vi har gjort en massa rostade mackor med marmelad på och dricker hallonsaft och bara njuter. Snart är det dock dags för lillskrutten att sova och då ska jag skriva en stund, och eventuellt kolla på en film.
Funderade lite på den här konstiga egenskapen som många tjejer/kvinnor tyvärr har. Jag vet inte om jag ska definiera det som avundsjuka eller om det finns någon djupare orsak till beteendet, men många kvinnor har svårt för andra kvinnor som är självsäkra, utåtriktade, vackra eller vad det nu må vara. Man ser det överallt – senast när jag stod i kö på Coop. Framför mig stod några tjejer och snackade. När det sen kom en annan tjej och ställde sig i kassan bredvid tystnade tjejerna direkt och började kasta blickar mot den ensamma tjejen. Hon var lång, såg påfallande bra ut och var snyggt klädd. Tjejerna framför stod och viskade, och inte särskilt diskret heller och påpekade än det ena och än det andra om tjejens utseende. Man kunde se avundsjukan lysa i deras ögon. Varför är vi kvinnor så??? Varför inte ge ett leende och en komplimang istället? Varför måste vi trycka ner varandra?
Det är likadant i arbetslivet. Är en kvinna stark, målmedveten och ambitiös så känner hennes kvinnliga kollegor sig provocerade och kommer med kommentarer i fikarummet bakom hennes rygg. “Vem tror hon att hon är?”…
Varför inte sträva mot samma mål, se upp till och inspireras, istället för att känna sig hotad av någons framgång/utseende/stil? Avundsjuka är inte en smickrande egenskap.
Ska natta skruttis, ha en fin natt!