Funderingar
Dream big
Min vän visade mig detta klippet precis. Detta är sann styrka. Folk borde klaga mindre över allt de tycker är fel och allt de inte har, och istället börja fokusera på vad de faktiskt HAR.
Dagens ideal?
Såhär ser tydligen skyltdockor ut nuförtiden. Gina Tricot är en av mina favoritaffärer, men fattar inte alls hur de tänkte här? Det är inte ok på något sätt och vis att skyltdockorna ska vara så här spinkiga. Inte konstigt att unga tjejer påverkas av detta och går och svälter sig och har kroppskomplex. Jag ser dem dagligen, dessa unga tjejer som hänger på gymmet 24/7, som sitter med en liten sallad framför sig medan de äter pommes och grillad kyckling med ögonen från sin kompis tallrik, som bantar när deras kropp behöver näring som mest…
Jag är mycket medveten om att det finns folk som av naturen är väldigt, väldigt smala. Jag menar inte att detta är fel heller. ALLA är vackra och det håller jag fast vid (ok, vissa mer eller mindre…). Men eftersom anorexia och bulimi är så pass allvarligt och vanligt förekommande så tycker jag att det är helt fel att enbart ha smala skyltdockor. Varför inte ha skyltdockor av olika storlekar som representerar alla olika kroppstyper, inte bara en?
Tatuering
Funderar på att göra en tatuering. Det är ingen spontan grej, utan jag har tänkt på det väldigt länge. Flera år faktiskt. Vill vara helt säker på att jag inte kommer att ångra mig i framtiden.
Vill dessutom vara helt säker vad gäller typsnitt och design. Samt val av tatuerare.
Har tänkt göra något litet (vem vet, det kanske blir fler i framtiden, så bäst att börja försiktigt) och något som betyder något för mig. Det naturliga valet blir då min sons namn. Men frågan är då var på kroppen man ska ha denna tatuering? Och ska man göra en liten design/symbol runtom eller enbart namnet? Vill inte göra något förrän jag är hundra procent säker på mitt val.
Skall man välja något i klassisk stil som det här:
Eller något halvgothinspirerat som det här:
Eller något annat som det här:
Eller det här 
Kvällsfunderingar
Blir ett inlägg innan jag hoppar i säng.
Grannen kom upp och var här någon timme. Vi hade en intressant diskussion. När hon var på väg upp till mig stod det ett gäng killar på vår innergård och ropade efter henne. Detta fick oss att börja prata om detta underliga fenomen.
Jag har full förståelse för att man tittar när man ser någon som man finner attraktiv. Helt normalt. Jag gör det också. Alla gör det. Ibland vänder man sig om och tittar lite till Vad jag dock har mycket svårare för att förstå är män/killar som ropar, visslar, gör diverse djurläten när de ser en kvinna/tjej. Ännu värre är de män som följer efter en, gående eller i bil. Direkt obehagligt. För att inte nämna män som har fått för sig att det är fritt fram att röra vid (läs: tafsa) tjejer utan deras tillåtelse. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DEM??? Värst är det när man måste gå förbi ett helt gäng snubbar som står och glor och ropar och beter sig som djur. Och kjol och högklackat ska man inte ens nämna. Då förlorar männen en stor del av sin hjärnkapacitet. Jag förstår inte det. Hade själv aldrig fått för mig att ropa “Ey, sexy, kom hit!” och grymta som en kossa om jag såg en snygg man. Nästa gång någon kille håller på så, så borde man gå fram till honom, ansikte mot ansikte, stirra och säga: “Här är jag! Vad var det du ville?”. Undrar om han hade vågat svara överhuvudtaget…
Ett tips till alla killar/män därute: Ser ni en vacker kvinna så titta gärna. Kvinnor tycker om att känna sig åtråvärda. Men lägg av med alla ljudeffekter…
Inlägg número uno!
Dags för världspremiären av whosthatgirl.se! Trodde väl snarare att grisar skulle lära sig flyga än att jag skulle börja blogga, but here I am! Har någon sorts hat/kärlek förhållande till bloggar. Å ena sidan finns det många begåvade “författare” som skriver på ett väldigt underhållande sätt. Å andra sidan poppar det upp så himla mycket onödigt waste of space material på nätet. För många torra medelålders män som plåtar tråkiga landskap. För många kändisstalkers som, i brist på ett eget liv, skvallrar om andras och refererar till kändisarna som “my girl Katy”, “my girl Rihanna”, “my boy Justin”. Ja, visst, eller hur…
Dessutom finns det alldeles för många sönderopererade plastblondiner. Samt en massa halvanorektiska tonårstjejer som står och posear med fiskmun framför badrumsspegeln och lägger upp en massa awkward looking “dagens outfit” bilder. Av alla modebloggar (nu talar jag enbart om svenska modebloggar) som jag har sett är det bara några få som har “dagens outfit” bilder som ser naturliga och avslappnade ut. Trots poseandet. En av dessa är Kenzas blogg. En annan är Fokis blogg, mest för att hon kör sin helt egna baby-doll stil och även lägger upp väldigt snygga bilder, rent kvalitetsmässigt.
Sen finns det ju många “nyttiga” bloggar, som man nog enbart läser om man är intresserad av något speciellt område, såsom träning, sport, matlagning, etc.
Nu har jag alltså blivit en av alla dessa bloggare.
Enjoy, och kom gärna med synpunkter.
Nu får det räcka. Har huvudvärk och ska återgå till min fruktsallad.
.