Kalas nr 1

Published October 13, 2012

Hej… vill varna för eventuellt flummigt inlägg. Är så otroligt trött att allt är en enda röra i skallen. Vaknade redan 4 nånting. Sov bredvid Jay (gör alltid det när han är sjuk) men framåt 4 kände jag att jag ville sträcka ut mig ordentligt, och försökte (med betoning på försökte) smyga ut till mitt rum. Hann bara ta ett steg innan jag hörde en spöklik, förebrående liten röst säga: “Och var är du på väg…?” Lyckades dock få lillfisen att somna om efter en stund. Finns det något mer deprimerande än höstmorgnar? Kallt, beckmörkt, regningt, blåsigt. Läste fram tills Jay vaknade vid 8 och väntade på att det skulle bli DAG. Mentalt är jag nämligen fortfarande kvar i juli då det blev ljust redan vid 5… Tina saknar. Snyft.

Efter frukost var det full rulle hela morgonen/förmiddagen. Storstädning, ut och handla, bära ner saker till källaren, ställa fram tårta, snacks, etc. Husmorsgöra. Vid två kom familjen över för lite kalas. Var inte säker på om Jay skulle orka med det nu när han inte mått så bra, men det gick fint. Han blev överlycklig för att syrran hade tagit med sig pojkvännen (han gillar att umgås med honom och varje gång vi hälsar på hos dem brukar de tv-spels-nörda sig). Det blev tårtätning, X-box spelande, och snacks.

Nästa helg väntar kalas nr 2, för kompisarna. Ah, det är inte lätt att vara liten. Alla dessa presenter. Alla dessa tårtor och allt godis. But somebody’s gotta do it. Och Jay verkar klara av den svåra uppgiften utan problem

Nu verkar Jay ha slut på krafter och klagar på att han är varm och har ont i halsen, så nu ska jag återgå till mina moderliga plikter. Det blir mys framför tv:n, hörs sen om jag inte somnar.

Tårta. Uppenbarligen.