The hunger games…

Ni får ursäkta bristen på uppdatering idag. Hade datorproblem. Gick inte hur jag än försökte, mina brandväggar krockade med varandra och Google Chrome stängdes ner hela tiden. Hörde hela tiden Jays röst: “Mami, man ska ALDRIG ge upp, det har du själv sagt!” Och äntligen har jag fixat problemet! Tur att man är så envis. Gillar verkligen inte att be folk om hjälp.

Anyhow, har varit en rätt trist och grå dag idag. Bokstavligen. Grått och mulet och regnigt och blåsigt ute. Är hemma nu, ska bara ner en runda snabbt och handla mjölk och bröd och sådant. Vill inte ens vistas ute i detta vädret.

När jag var hos lillasyster sist så satt vi och pratade lite om kändisar och vikt och sådant. Hon berättade att både Jennifer Lawrence (skådespelerskan från bl a The Hunger Games) och Demi Lovato (sångerska, skådespelerska) har blivit kritiserade i media för sin vikt. Trodde först att min syster skojade, men tydligen så har det skrivits/pratats om att dessa två tjejer skall vara tjocka? WTF??? Har det inte gått för långt? Snart kommer man väl påstå att Jessica Alba och Kate Moss är överviktiga… Tycker att båda dessa tjejerna har jättefina figurer, och det är så otroligt synd att både de, och många många andra icke kändis tjejer/kvinnor har så himla mycket press på sig att hålla sig smala.

Jag har aldrig haft problem med vikten, har aldrig brytt mig, vet inte ens vad jag väger. Så som jag äter borde jag vara överviktig – min syster säger att jag har ämnesomsättning som en häst. Tror att jag har kommit till den punkten i mitt liv när jag bryr mig mindre och mindre om vad folk tycker och tänker om mig. Anledningen till att jag börjat träna är att jag vill må bättre, få bättre kondition och på grund av astma. Jag kan inte påstå att jag vet hur det känns att vara deprimerad över att man väger för lite/för mycket. Men jag hade blivit så otroligt ledsen och känt mig så hjälplös om jag hade haft en dotter och hon hade svultit sig själv bara för att samhället har en viss syn på hur kvinnor ska se ut. Det gör ont att se alla dessa vackra tjejer/kvinnor som går och tittar ner i marken istället för att hålla huvudet högt. Det här pratet om mulliga modeller vs. smala modeller? Kan man inte sluta kategorisera dem och bara kalla de modeller? Det värsta är kanske ändå när vi tjejer/kvinnor kritiserar varandra. Nästa gång din vän mår dåligt, ge henne en komplimang istället för att trycka ner henne. Har inte vi kvinnor tillräckligt med press på oss ändå?

Var inne på Gina Tricot häromdagen och hörde två tjejer som pratade med varandra. Den ena höll upp en klännning och frågade sin kompis vad hon tyckte, varpå kompisen svarade: “Ja, den passar ju på dig, den hade ju inte passat på mig, med mina lår”… båda dessa tjejerna var smala som stickor (jag överdriver ej, de var båda klädda i shorts och linnen så man såg). Jag trodde jag hade hört fel, men diskussionen fortsatte i samma stil.

Jag önskar att jag hade kunnat dela ut en stor dos självförtroende till alla unga tjejer därute. Det spelar ingen roll hur man ser ut, så länge man mår bra. Självförtroende är det mest attraktiva en människa kan ha. Jag ser snygga människor hela tiden, smala, mulliga, korta, långa. Sen vill jag bara påpeka att jag är väl medveten om att det finns folk som har allvarliga hälsorisker kopplade till sin vikt, det är en helt annan sak. Då bör man kanske för sin egen livskvalités skull tänka på vikten och på att motionera. Men come on, när tjejer med storlek 34 kollar sig i spegeln och tycker de är tjocka, då har det fan gått för långt.

Share