Män
A rose is still a rose
Hej, hej, vad har ni för er? Höll på att avlida nyligen när jag insåg att alla mina kiwisar är slut. Hittade som tur är ett helt oöppnat paket med Ballerina kakor 
Inte riktigt samma sak, men gott är det i alla fall. Jag behöver all tröst jag kan få, vare sig den kommer i mat-form eller i annan form. Mår inte alls bra. Trodde att jag bara var trött, men nu har jag även börjat hosta och fått ont i halsen. Så nu tänker jag vräka i mig mina kakor och inte ha dåligt samvete. Gangsta.
Några dagar efter att jag hade skrivit inlägget angående våld i förhållanden – som ni kan läsa genom att klicka här - fick jag frågan om hur man skulle göra om det fanns barn inblandade. Har man barn med mannen så kan det vara oerhört svårt att lämna honom. Dels för att man har den här bilden av hur en familj “ska” vara. Har man skaffat barn med mannen så stannar man. Dels för att han säkert utnyttjar ditt dåliga samvete över detta och beskyller dig för att förstöra “familjen”, för att ta hans barn ifrån honom eller barnens pappa ifrån dem. Jag förstår.
Det är för ditt barns skull du bör lämna honom, om du inte klarar av att göra det för din egen skull.
Tänk om han förr eller senare tröttnar på att ha dig som måltavla och börjar ta ut ilskan över dina barn. Och även om han aldrig ens kröker ett enda hårstrå på ditt barns huvud så blir barn oerhört skadade och traumatiserade av att se daglig misshandel. De lider. Även om du tror att de inte ser, så VET DE. Barn är så mycket smartare än vi tror.
Har du en son så är risken att han växer upp till en ung man som tror att det är okej att behandla kvinnor på detta viset, och att han för över det här beteendet till sina egna framtida relationer. Har du en dotter är risken stor att hon kommer att tro att det är okej att låta sig bli behandlad så. Hon har ju sett under hela sin uppväxt hur hennes mor blev slagen av hennes far. Det är normen för henne. Och detta kommer påverka hennes val av framtida partner. Risken är då att hon väljer någon som behandlar henne exakt likadant som hennes far behandlade hennes mor.
Har du barn så är det en desto större anledning att packa dina grejer och dra. Dina barn kommer må så mycket bättre av att ha en mamma som ler ofta. Som har nära till skratt. Som inte hoppar upp nervöst så fort hon hör ytterdörren öppnas. Lär dina barn vad självkänsla och självförtroende är. Lämna fanskapet. Nu.
Ex=problem?
Hej finisar! Allt väl? Själv har jag varit riktigt seg idag, trots det fina vädret. Trött, yr, ont i ryggen… 
Och där slutar mitt gnällande.
Funderade lite innan på det här med att vara vän med ett ex. I teorin ska det ju gå hur bra som helst, men i praktiken blir det ofta problem. Det är i alla fall vad “folk” säger. Själv är jag nära vän med ett ex och tycker att det funkar hur bra som helst. Det finns såklart vissa förutsättningar för att det ska fungera. Den viktigaste är då kanske att man inte har några känslor kvar för varandra, annat än vänskap. Lyckas man med det så kan det bli en lång och fin vänskap, ingen känner ju dig så väl som exet. Just det tycker jag är riktigt bra mellan mig och min vän-ex, eller vad man nu ska kalla honom. Han vet vad jag kommer att säga innan jag ens har öppnat munnen och känner av riktigt bra om jag är glad, nere eller arg, utan att jag behöver förklara.
En annan viktig förutsättning är att man har gjort slut på ett “bra” sätt. Med det menar jag att det inte finns en massa ilska, förakt och sorg kvar. Av privata skäl kommer jag inte att gå in på varför det tog slut mellan mig och vän-exet, men kan säga att det var helt odramatiskt och gick gradvis över i vänskap.
En tredje förutsättning kan vara att man redan har en bra grund att bygga på, det vill säga att man var bra vänner från början, innan man blev tillsammans. I mitt fall hade jag känt honom i flera år innan vi blev tillsammans.
Svartsjuka kan komma in i bilden trots att man inte längre är kär i personen. Då menar jag att man är så van att ha honom/henne för sig själv att man känner sig försummad eller svartsjuk när exet träffar någon ny. Det är då viktigt att identifiera vad för sorts svarsjuka det rör sig om. Går det riktigt djupt så kanske man fortfarande har känslor kvar för personen, och då kanske man bör fundera på att, åtminstone för ett tag, inte umgås med exet.
Själv ser jag bara positiva sidor med att ha honom som vän. Visst, det var lite konstigt i början när vi båda började dejta andra, men vi kom över det. Nu funkar det hur bra som helst. De flesta exen tappar man ju kontakten med förr eller senare, och träffar kanske bara då och då i stan när man springer på varandra. Sen finns det såklart ex som man avskyr av hela sitt hjärta och inte kan fatta vad man såg hos mänskan till att börja med. Som tur är har jag bara en sådan.
Vad tycker ni? Kan man vara vän med ett ex?
Måste äta något nu, och skriver eventuellt mer senare, om jag inte somnar tidigt. Annars får ni ha en fin kväll/natt.
Våld.
Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte ens hur jag ska börja detta inlägget. Jag antar att titeln säger en del, och det fanns tyvärr inget mer passande eller “finare” ord för det jag kommer att skriva om. Jag har dragit mig in i det längsta för att skriva detta eftersom jag av naturen är väldigt privat av mig. Därför kommer jag inte gå in i detalj om det som har hänt. Jag kan tyvärr inte, och det är fortfarande svårt för mig att överhuvudtaget sitta här och skriva detta.
För några år sedan gjorde jag mig fri från ett mycket destruktivt förhållande. Trots att det har gått flera år sedan dess så påverkar det mig fortfarande. Inte alls i lika hög grad som tidigare, men helt “fri” är jag inte än. Det förändrade min syn på män, kärlek, tillit och förhållanden. De åren med honom var den värsta perioden i mitt liv, utan tvekan. Det var en period av konstant stress, vilket till och med påverkade mig fysiskt – jag gick ner till 47 kg, vilket är väldigt lite om man fördelar det på 173 cm. Det var en hemsk, lång period av stress, slag, förolämpningar (av det grövsta slaget), otrohet och svartsjuka. Kort sagt; det var ett helvete.
Anledningen till att jag valt att berätta om detta är att jag vill få tjejer/kvinnor att vakna upp ur den mardröm de är fast i. Även om bara en enda tjej läser detta och känner att det på något sätt har hjälpt henne att se saker tydligare, så betyder det jättemycket för mig. Jag önskar att någon hade sagt till mig (tjajat på mig, tvingat mig) att lämna honom, men jag valde att tiga och hålla allt för mig själv. Därför vet jag hur lång tid det kan ta innan omgivningen överhuvudtaget märker att något är fel. Man blir så bra på att dölja, på att hitta på ursäkter. Men när är det för sent? Han kanske slår en aning för hårt nästa gång. Det räcker med ett enda “felplacerat” slag för att du ska bli allvarligt skadad, handikappad eller till och med aldrig vakna upp igen.
Om du är fast i ett förhållande där misshandel förekommer, vare sig det är verbal eller fysisk så är du skyldig DIG SJÄLV att lämna fanskapet. DET ÄR ADRIG OK ATT ANVÄNDA VÅLD I ETT FÖRHÅLLANDE!!! Det finns inga ursäkter för ett sådant beteende. Det är nästan säkert att mannen kommer med någon ursäkt. Han kommer att påstå att det är ditt eget fel, att du provocerade honom. Han kommer att säga att han älskar dig så mycket att han inte kan hjälpa att han blir så svartsjuk. Han kommer att säga att han inte menar det. Han kommer att säga att han kommer att ändra på sig, att det var sista gången. Det är bara bullshit alltihop. En man skall aldrig röra en kvinna i annat syfte än utav kärlek, punkt slut! Kärlek ska inte se ut på det sättet, kärlek ska inte vara detsamma som att försöka överleva från en dag till en annan.
Det finns inga ursäkter. Han kommer INTE att ändra på sig. Det är INTE ditt fel att han gör dig illa. Och det är upp till dig att ta steget bort från honom. Det är svårt att lämna någon som man i grund och botten har älskat en gång i tiden, eller kanske fortfarande älskar. Det är extremt svårt. Det kan även finnas andra skäl till varför man stannar. Men sanningen är att inget skäl är bra nog. Du lever bara en gång, och du lever NU. Hur skrämmande det än kan kännas att lämna honom och vara själv så kan jag lova dig att du kommer att vara så otroligt mycket lyckligare utan honom. Du kommer att känna att du äntligen kan andas. Det kommer att ta lång tid men du kommer att bli starkare för varje dag. Förhoppningsvis så har du familj och/eller vänner som hjälper dig. Men även om du inte har en enda person som står dig nära så KOMMER DU ATT KLARA DIG. Därför att du måste. Därför att du inte har något val annat än att leva vidare. Därför att livet har så mycket mer att erbjuda dig. DÄRFÖR ATT DU ÄR HUNDRA GÅNGER STARKARE ÄN DU NÅGONSIN TRODDE ATT DU VAR.
Jag hoppas verkligen att alla tjejer som läser detta inser hur otroligt starka och vackra de är. Du är inte svag för att du har stannat, du har bara älskat för mycket för länge. Du är bara rädd. Men gör rädslan till en bra sak. Låt den rädda dig.
Elle Varner & J.Cole
Jag och Jay har bara latat oss idag. Allt annat får vänta. Solen skiner och jag är lycklig. Vi har varit och handlat och ätit och ska ut lite senare igen en stund. Sen blir det nörd kväll med vänner.
Har en del lite mer privata inlägg jag skulle vilja lägga upp (av det lite allvarligare slaget) men det får vänta ett tag till, har inte lust att dra ner mitt humör nu när det är på topp. Hoppas att ni alla har en underbar dag
Lyssnar på denna och njuter av ett glas iskall Coca Cola. Jag säger som jag alltid gör: När en kvinna vill ha en man mer än hon vill ha ett par nya skor, då kan han vara säker på att hon verkligen vill ha honom 
Elle Varner och J. Cole. Gillar hennes outfit, kombinationen med den orangea kavajen. Enjoy!
Kvällsfunderingar
Blir ett inlägg innan jag hoppar i säng.
Grannen kom upp och var här någon timme. Vi hade en intressant diskussion. När hon var på väg upp till mig stod det ett gäng killar på vår innergård och ropade efter henne. Detta fick oss att börja prata om detta underliga fenomen.
Jag har full förståelse för att man tittar när man ser någon som man finner attraktiv. Helt normalt. Jag gör det också. Alla gör det. Ibland vänder man sig om och tittar lite till 
Vad jag dock har mycket svårare för att förstå är män/killar som ropar, visslar, gör diverse djurläten när de ser en kvinna/tjej. Ännu värre är de män som följer efter en, gående eller i bil. Direkt obehagligt. För att inte nämna män som har fått för sig att det är fritt fram att röra vid (läs: tafsa) tjejer utan deras tillåtelse. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DEM??? Värst är det när man måste gå förbi ett helt gäng snubbar som står och glor och ropar och beter sig som djur. Och kjol och högklackat ska man inte ens nämna. Då förlorar männen en stor del av sin hjärnkapacitet. Jag förstår inte det. Hade själv aldrig fått för mig att ropa “Ey, sexy, kom hit!” och grymta som en kossa om jag såg en snygg man. Nästa gång någon kille håller på så, så borde man gå fram till honom, ansikte mot ansikte, stirra och säga: “Här är jag! Vad var det du ville?”. Undrar om han hade vågat svara överhuvudtaget…
Ett tips till alla killar/män därute: Ser ni en vacker kvinna så titta gärna. Kvinnor tycker om att känna sig åtråvärda. Men lägg av med alla ljudeffekter…
