Helt slut…
Är hemma och har hunnit äta, blev pizza idag… är så trött att jag inte orkade laga något. Får väl skylla mig själv denna gången. Fastnade i en bok och kunde inte lägga den ifrån mig. “Skyline” av Patricia Schonstein Pinnock. Är skriven på ett alldeles unikt sätt. Finns flera stycken i boken som berör riktigt mycket.
Det är helgdag imorgon, vilket innebär sovmorgon 4 långa och lata dagar framför oss. Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag vakna prick 6 som jag nästan alltid gör. Nu blir det smultronmunkar och apelsinsaft och någon zombiefilm (Jay får välja idag).
Hörs senare.
Dagens ideal?
Såhär ser tydligen skyltdockor ut nuförtiden. Gina Tricot är en av mina favoritaffärer, men fattar inte alls hur de tänkte här? Det är inte ok på något sätt och vis att skyltdockorna ska vara så här spinkiga. Inte konstigt att unga tjejer påverkas av detta och går och svälter sig och har kroppskomplex. Jag ser dem dagligen, dessa unga tjejer som hänger på gymmet 24/7, som sitter med en liten sallad framför sig medan de äter pommes och grillad kyckling med ögonen från sin kompis tallrik, som bantar när deras kropp behöver näring som mest…
Jag är mycket medveten om att det finns folk som av naturen är väldigt, väldigt smala. Jag menar inte att detta är fel heller. ALLA är vackra och det håller jag fast vid (ok, vissa mer eller mindre…). Men eftersom anorexia och bulimi är så pass allvarligt och vanligt förekommande så tycker jag att det är helt fel att enbart ha smala skyltdockor. Varför inte ha skyltdockor av olika storlekar som representerar alla olika kroppstyper, inte bara en?
Godnatt!
Tatuering
Funderar på att göra en tatuering. Det är ingen spontan grej, utan jag har tänkt på det väldigt länge. Flera år faktiskt. Vill vara helt säker på att jag inte kommer att ångra mig i framtiden.
Vill dessutom vara helt säker vad gäller typsnitt och design. Samt val av tatuerare.
Har tänkt göra något litet (vem vet, det kanske blir fler i framtiden, så bäst att börja försiktigt) och något som betyder något för mig. Det naturliga valet blir då min sons namn. Men frågan är då var på kroppen man ska ha denna tatuering? Och ska man göra en liten design/symbol runtom eller enbart namnet? Vill inte göra något förrän jag är hundra procent säker på mitt val.
Skall man välja något i klassisk stil som det här:
Eller något halvgothinspirerat som det här:
Eller något annat som det här:
Eller det här
Tröttis…
Sömnbristen hann ikapp mig under dagen. Mitt goda humör är kvar, men min kropp håller inte med. Ögonlocken åker ner hela tiden och gäspningarna är så många att de börjar se ut som tvångsmässiga tics. Kunde inte somna igår. Alls. Det enda jag egentligen känner för att göra just nu är att slänga mig ner i soffan med en bra bok eller någon serie. Men först blir det middag och läxhjälp åt Jay (jag intalar mig själv att jag gör någon nytta men i själva verket klarar han av det mesta fint själv…).
Nej, nu ska jag försöka väcka mig själv till liv igen genom att sätta på lite bra musik och börja med middagen. Det är så vi brukar göra, jag och Jay; lyssna på musik, dansa, laga mat, skratta, sjunga och skoja samtidigt Simultankapacitet! Skriver mer om en stund.
Sunshine :-)
Kvällsfunderingar
Blir ett inlägg innan jag hoppar i säng.
Grannen kom upp och var här någon timme. Vi hade en intressant diskussion. När hon var på väg upp till mig stod det ett gäng killar på vår innergård och ropade efter henne. Detta fick oss att börja prata om detta underliga fenomen.
Jag har full förståelse för att man tittar när man ser någon som man finner attraktiv. Helt normalt. Jag gör det också. Alla gör det. Ibland vänder man sig om och tittar lite till Vad jag dock har mycket svårare för att förstå är män/killar som ropar, visslar, gör diverse djurläten när de ser en kvinna/tjej. Ännu värre är de män som följer efter en, gående eller i bil. Direkt obehagligt. För att inte nämna män som har fått för sig att det är fritt fram att röra vid (läs: tafsa) tjejer utan deras tillåtelse. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DEM??? Värst är det när man måste gå förbi ett helt gäng snubbar som står och glor och ropar och beter sig som djur. Och kjol och högklackat ska man inte ens nämna. Då förlorar männen en stor del av sin hjärnkapacitet. Jag förstår inte det. Hade själv aldrig fått för mig att ropa “Ey, sexy, kom hit!” och grymta som en kossa om jag såg en snygg man. Nästa gång någon kille håller på så, så borde man gå fram till honom, ansikte mot ansikte, stirra och säga: “Här är jag! Vad var det du ville?”. Undrar om han hade vågat svara överhuvudtaget…
Ett tips till alla killar/män därute: Ser ni en vacker kvinna så titta gärna. Kvinnor tycker om att känna sig åtråvärda. Men lägg av med alla ljudeffekter…
Ny vecka
Ok. Då var man äntligen hemma. Höll på att blåsa iväg en stund sen… vart tog våren vägen??? Någon som vet?
Vaknade på strålande humör denna måndag morgon. Om någon hade berättat för mig för fem år sedan att jag idag, år 2012, skulle vara en lycklig människa så skulle jag ha skrattat dem i ansiktet. Men mer om det någon annan gång, de seriösa inläggen får vänta. Dels för att jag är på bra humör och vill inte gå in på dåliga händelser just nu. Och dels för att jag är en mycket privat människa och har svårt för att dela med mig av mitt liv.
Mitt goda humör har hållit i sig hela dagen. Detta trots att jag inte hann äta frukost innan jag gick hemifrån i morse, trots att jag var sen, och trots att det fanns ca 5 skrikande/gråtande ungar på bussen. Nu har vi i alla fall hunnit äta (pasta carbonara – yummie!) och ta det lugnt en stund. Jay har satt igång med läxorna och jag väntar på min granne som ska komma upp en stund.
Som Timbuktu säger – “Jag drar nu”. Skriver mer sen.
P.S. Powder Blue var riktigt bra! Rekommenderar den.
Jag och Jay idag:
Simultankapacitet
Det blev en fin avslutning på veckan. I förmiddags klarade jag av en hel del praktiska grejer såsom städning, träning, matlagning etc. Sedan var det ut och spela boll med Jay och njuta av solskenet. Handlade lite mat (läs: godis… ). Jay betalade själv och charmade som vanligt kassörskorna. Har multitaskat ända sedan vi kom hem, är fenomenal på det
Nu ska jag äntligen ta det lugnt, som det är meningen att man ska göra på en söndag. Det blir smultronmunkar, Coca Cola (jag har verkligen försökt… KAN. INTE. SLUTA… ), choklad och film. Hade tänkt se denna (kan ju inte vara dålig om både Ray Liotta och Forest Whitaker är med i den):
Powder Blue. Recension kommer senare! Däckar jag inte direkt efter filmen så blir det kanske ett inlägg till, annars får ni sova så gott.