Privat

Lycka

Jag sitter ute och lyssnar på skön musik och njuter av solen och värmen. Samtidigt ser jag min son när han leker med andra barn och tänker på hur otroligt rik jag är. Jag har allt som är värt att ha och är så otroligt lyckligt lottad. Jag önskar att alla, åtminstone någon gång, kunde få uppleva äkta, genuin lycka som jag gör just nu.

Jag är så glad att just han är min, med alla sina egenskaper och sin alldeles unika personlighet. Jag hoppas att han aldrig kommer att förändras, jag hoppas att han kommer fortsätta vara denna kärleksfulle, rolige killen med bus i blicken. Lite otålig av sig, nästan alltid leende. Tävlingsinriktad och drömmande. Ser inga hinder, bara lösningar och mål. Alltid hjälpsam och omtänksam.

Jag fascineras ständigt av alla hans olika karaktärsdrag, hans ansiktsuttryck, hans sätt att kisa med ena ögat när han koncentrerar sig på något. Hur han lyser upp när jag berättar för honom hur stolt jag är över honom. Hur han alltid lyckas få mig att le just när jag behöver det som mest. Min son ♥

Instagram

Heartbeat

Hej. Jag… känner egentligen inte alls för att skriva något idag (p.g.a. personliga skäl) men lägger i alla fall upp en låt.

Älskar trummorna, samt instrumentalen i övrigt. Ha en fin dag!

Instagram

Grå klänning, grått väder, grått sinne…

Hej! Humöret är inte på topp idag, alltså… Energin har hållit i sig, men tankarna är det värre med. Man kan ju inte kontrollera vad man tänker på, tyvärr.

Anyhow, min granne har precis gått efter en trevlig fikastund, och jag ska alldeles strax fixa kvällsmat och natta Jay. Känner för att se en riktigt bra film för att avleda tankarna en stund och njuta av mina smultronmunkar. Tänkte bara lägga upp lite bilder först, från vår promenad. Ha en fin kväll/natt.

Instagram

Cheating bastards!

Otrohet. Ett fult ord. Eller?

Har du någon gång varit i ett förhållande där din partner har varit otrogen mot dig? Eller du kanske är den som har varit otrogen?

Jag har varit båda.

Vad är det som får en människa att vara otrogen, och vad är det som får en människa att stanna med någon som varit otrogen mot henne?

Jag var tillsammans med en man som var otrogen under hela vår tid tillsammans. Jag misstänkte efter ett tag in i förhållandet att något var fel, men det dröjde länge innan jag fick reda på sanningen. Jag har analyserat åt höger och vänster och försökt komma fram till varför han är som han är. Men den enda slutsatsen jag drog till slut, efter flera år, var att det var fel på alla sätt och vis att behandla en människa så. Trots detta gjorde jag samma sak mot honom. Jag kan inte berätta om omständigheterna runt detta, men jag kan säga som så att det var utav ren hämnd jag gjorde det jag gjorde. Jag visste att förhållandet inte skulle överleva länge till, och jag ville såra honom så som han hade sårat mig om och om igen. Han hade en så nonchalant attityd till det hela, som att det var mer eller mindre okej att han levde som han gjorde. Till en stor del tror jag att det var en kulturell grej – de flesta av hans vänner var likadana. De hade fruar och barn hemma och träffade andra kvinnor på kvällarna och helgerna. Detta VET jag och har själv BEVITTNAT. Fruarna blev såklart upprörda, sparkade i vissa fall ut männen temporärt, men det slutade alltid med att de tog tillbaka fanskapet. Det var helt enkelt accepterat. “Så länge han kommer hem till mig så är det okej. Vad ska man göra, en man är en man…?” Detta hörde jag flera gånger.

I mitt fall var det inte ens något enstaka snedsprång (OBS: jag vill här påpeka att jag tycker att ALL otrohet är fel, oavsett om det rör sig om en gång eller 10) utan han hade flera pågående förhållande förutom det han hade med mig. Det var lögner hela tiden, ibland rent bisarra sådana.

Jag tänker inte ens gå in på hur det kändes att få reda på allt detta. Jag bodde med människan och upptäckte att vårt liv tillsammans hade varit en lögn. Att mannen jag trodde mig känna i själva verket hade levt ett dubbelliv. Ni kan nog förstå hur jag kände mig.

Det jag kan säga är att jag inte är samma människa idag som innan jag träffade honom. Jag tror inte att folk inser hur pass mycket otrohet och svek påverkar en annan människa. Man slutar lita på folk. Man tappar tron på att det finns äkta kärlek. Man börjar tro att alla män är mer eller mindre kapabla att såra dig, och man gör slut med dem eller sårar dem innan de hinner göra så mot dig. Det tar lång tid innan man börjar tänka annorlunda.

Jag ska vara helt ärlig. Jag gjorde fel när jag var otrogen mot honom. Främst för att jag efter ett tag kände att jag inte var ett dugg bättre än han var. Jag hade sjunkit till hans nivå. Jag borde ha lämnat honom direkt, istället för att dra ut på eländet. Men den som säger att hämnd inte får en att må bättre ljuger. Jag fick på något sätt ut något av att såra honom. För en gångs skull visste jag att han hade ont. Och det fick mig att må bättre. Ett tag i alla fall. Men det var såklart en ohållbar situation, moraliskt fel och jag förespråkar INTE otrohet i hämndsyfte! Jag berättar enbart om situationen jag befann mig i.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte hade gjort om samma sak igen. Dels för att jag ser på saker på ett helt annat sätt nu. En man är “bara” en man. På den tiden tiden kände jag (naivt nog) att jag inte skulle kunna existera utan honom, att jag inte skulle kunna vara lycklig. Det var ju ren bullshit. En kvinnas lycka, självkänsla och människovärde står inte och faller tillsammans med förhållandet hon är i. Man går vidare och man blir starkare.

Ny tycker jag mest synd om honom. Han vet inte hur fucked up han är (ursäkta språket). Han har aldrig bett om ursäkt. Han skyller ifrån sig. Hans liv är en stor härva av lögner. Stackars människa som inte är kapabel till ett fungerande hälsosamt förhållande, som inte är kapabel till ren kärlek, som inte är kapabel att ta ansvar för sina handlingar. Patetiskt is what it is.

Nu blev jag på dåligt humör. Ska gå och äta glass :-)

Instagram

A rose is still a rose

Hej, hej, vad har ni för er? Höll på att avlida nyligen när jag insåg att alla mina kiwisar är slut. Hittade som tur är ett helt oöppnat paket med Ballerina kakor :-) Inte riktigt samma sak, men gott är det i alla fall. Jag behöver all tröst jag kan få, vare sig den kommer i mat-form eller i annan form. Mår inte alls bra. Trodde att jag bara var trött, men nu har jag även börjat hosta och fått ont i halsen. Så nu tänker jag vräka i mig mina kakor och inte ha dåligt samvete. Gangsta.

Några dagar efter att jag hade skrivit inlägget angående våld i förhållanden – som ni kan läsa genom att klicka här - fick jag frågan om hur man skulle göra om det fanns barn inblandade. Har man barn med mannen så kan det vara oerhört svårt att lämna honom. Dels för att man har den här bilden av hur en familj “ska” vara. Har man skaffat barn med mannen så stannar man. Dels för att han säkert utnyttjar ditt dåliga samvete över detta och beskyller dig för att förstöra “familjen”, för att ta hans barn ifrån honom eller barnens pappa ifrån dem. Jag förstår.

Det är för ditt barns skull du bör lämna honom, om du inte klarar av att göra det för din egen skull. 

Tänk om han förr eller senare tröttnar på att ha dig som måltavla och börjar ta ut ilskan över dina barn. Och även om han aldrig ens kröker ett enda hårstrå på ditt barns huvud så blir barn oerhört skadade och traumatiserade av att se daglig misshandel. De lider. Även om du tror att de inte ser, så VET DE. Barn är så mycket smartare än vi tror.

Har du en son så är risken att han växer upp till en ung man som tror att det är okej att behandla kvinnor på detta viset, och att han för över det här beteendet till sina egna framtida relationer. Har du en dotter är risken stor att hon kommer att tro att det är okej att låta sig bli behandlad så. Hon har ju sett under hela sin uppväxt hur hennes mor blev slagen av hennes far. Det är normen för henne. Och detta kommer påverka hennes val av framtida partner. Risken är då att hon väljer någon som behandlar henne exakt likadant som hennes far behandlade hennes mor.

Har du barn så är det en desto större anledning att packa dina grejer och dra. Dina barn kommer må så mycket bättre av att ha en mamma som ler ofta. Som har nära till skratt. Som inte hoppar upp nervöst så fort hon hör ytterdörren öppnas. Lär dina barn vad självkänsla och självförtroende är. Lämna fanskapet. Nu.

Instagram

Ex=problem?

Hej finisar! Allt väl? Själv har jag varit riktigt seg idag, trots det fina vädret. Trött, yr, ont i ryggen… :-( Och där slutar mitt gnällande.

Funderade lite innan på det här med att vara vän med ett ex. I teorin ska det ju gå hur bra som helst, men i praktiken blir det ofta problem. Det är i alla fall vad “folk” säger. Själv är jag nära vän med ett ex och tycker att det funkar hur bra som helst. Det finns såklart vissa förutsättningar för att det ska fungera. Den viktigaste är då kanske att man inte har några känslor kvar för varandra, annat än vänskap. Lyckas man med det så kan det bli en lång och fin vänskap, ingen känner ju dig så väl som exet. Just det tycker jag är riktigt bra mellan mig och min vän-ex, eller vad man nu ska kalla honom. Han vet vad jag kommer att säga innan jag ens har öppnat munnen och känner av riktigt bra om jag är glad, nere eller arg, utan att jag behöver förklara.

En annan viktig förutsättning är att man har gjort slut på ett “bra” sätt. Med det menar jag att det inte finns en massa ilska, förakt och sorg kvar. Av privata skäl kommer jag inte att gå in på varför det tog slut mellan mig och vän-exet, men kan säga att det var helt odramatiskt och gick gradvis över i vänskap.

En tredje förutsättning kan vara att man redan har en bra grund att bygga på, det vill säga att man var bra vänner från början, innan man blev tillsammans. I mitt fall hade jag känt honom i flera år innan vi blev tillsammans.

Svartsjuka kan komma in i bilden trots att man inte längre är kär i personen. Då menar jag att man är så van att ha honom/henne för sig själv att man känner sig försummad eller svartsjuk när exet träffar någon ny. Det är då viktigt att identifiera vad för sorts svarsjuka det rör sig om. Går det riktigt djupt så kanske man fortfarande har känslor kvar för personen, och då kanske man bör fundera på att, åtminstone för ett tag, inte umgås med exet.

Själv ser jag bara positiva sidor med att ha honom som vän. Visst, det var lite konstigt i början när vi båda började dejta andra, men vi kom över det. Nu funkar det hur bra som helst. De flesta exen tappar man ju kontakten med förr eller senare, och träffar kanske bara då och då i stan när man springer på varandra. Sen finns det såklart ex som man avskyr av hela sitt hjärta och inte kan fatta vad man såg hos mänskan till att börja med. Som tur är har jag bara en sådan.

Vad tycker ni? Kan man vara vän med ett ex?

Måste äta något nu, och skriver eventuellt mer senare, om jag inte somnar tidigt. Annars får ni ha en fin kväll/natt.

 

Jag, tidigare idag. Om jag ser ut att ha svalt en kvast så är det för att jag har sjukt ont i ryggen.

Instagram

Ny vecka

Ok. Då var man äntligen hemma. Höll på att blåsa iväg en stund sen… vart tog våren vägen??? Någon som vet?

Vaknade på strålande humör denna måndag morgon. Om någon hade berättat för mig för fem år sedan att jag idag, år 2012, skulle vara en  lycklig människa så skulle jag ha skrattat dem i ansiktet. Men mer om det någon annan gång, de seriösa inläggen får vänta. Dels för att jag är på bra humör och vill inte gå in på dåliga händelser just nu. Och dels för att jag är en mycket privat människa och har svårt för att dela med mig av mitt liv.

Mitt goda humör har hållit i sig hela dagen. Detta trots att jag inte hann äta frukost innan jag gick hemifrån i morse, trots att jag var sen, och trots att det fanns ca 5 skrikande/gråtande ungar på bussen. Nu har vi i alla fall hunnit äta (pasta carbonara – yummie!) och ta det lugnt en stund. Jay har satt igång med läxorna och jag väntar på min granne som ska komma upp en stund.

Som Timbuktu säger – “Jag drar nu”. Skriver mer sen.

P.S. Powder Blue var riktigt bra! Rekommenderar den.

 

Jag och Jay idag:

 

 

Instagram